Nu när det här har hänt med fötterna så kommer tankarna tibax till den dagen i september när lillemannen nästan dog ifrån oss =(  Kan inte sluta tänka på det!!!
Folk tjatar om nyttig mat o träning o rena hem...När varje dag e en kamp för överlevnad för oss...Vi måste få ihop vardan o det har mer eller mindre vart omöjligt sen i september efter att allt rasa för mej/oss..
Vi har lärt oss att proritera det som e viktigast för oss o det e att hålla ihop o överleva varje dag..
Det ja undrar e har folk det verkligen så idylliskt som dom påstår sej ha??? För här hemma är det allt annat än idylliskt..Men vårat hem e iallafall varmt,barnen har rena hela kläder varje dag o dom får mat på bordet varje dag...Är inte det lite viktigare????